Jazz, även stavat jass, är ett svenskt kortspel där spelets karaktär förändras från giv till giv. Det tillhör gruppen kompendiespel, vilket innebär att en hel spelomgång består av flera givningar med olika målsättningar. Spelarna behöver därför anpassa sina beslut efter den aktuella given i stället för att följa samma strategi hela kvällen.
Spelet är avsett för tre till sju deltagare och använder en vanlig kortlek med 52 kort. När antalet spelare gör att korten inte kan delas jämnt tas en eller flera tvåor bort. Alla deltagare ska få lika många kort. Denna enkla anpassning gör att Jazz kan spelas med olika stora grupper utan att grundidén förändras.
Spelets upplägg med sex giv
En fullständig omgång Jazz spelas i sex giv. De fem första givarna är sticktagningsspel, men de har negativa mål. Det betyder att spelarna inte i första hand försöker samla så många stick som möjligt. I stället gäller det att undvika den typ av stick eller de situationer som den aktuella given gör ogynnsamma.
Den sjätte given avslutar kompendiet och följer omgångens återstående mål. Eftersom givarna har olika uppgifter måste spelarna hela tiden hålla reda på vilken del av spelet som pågår. En stark hand i en giv behöver inte vara lika användbar i nästa, och kort som normalt skulle kännas värdefulla kan ibland vara en belastning.
Given bestämmer korten och spelet startar därefter i stick. Den spelare som sitter till vänster om given lägger ut ett kort med framsidan upp. Detta första kort inleder sticket och de övriga spelarna agerar i turordning enligt de regler som gäller för färger och stick i den aktuella situationen.
Så går en sticktagning till
Ett stick består av ett kort från varje spelare. När alla kort har lagts ned avgörs vem som tar sticket enligt den gällande färgordningen och kortens rang. Vinnaren av sticket samlar in korten, och nästa stick inleds därefter. Den som vann föregående stick får normalt en central roll i den fortsatta spelgången, eftersom nästa utspel påverkar vilka kort de andra tvingas spela.
För nya spelare är det viktigt att skilja mellan att vinna ett stick och att lyckas med den aktuella given. I många vanliga stickspel är ett vunnet stick ett tydligt framsteg. I Jazz kan det i stället leda till ett sämre resultat, eftersom de fem första givarna har negativa målsättningar. Spelaren behöver därför bedöma varje utspel utifrån hur det påverkar hela given.
En giv fortsätter tills alla kort på handen har spelats. Därefter räknas resultatet enligt den målsättning som hör till just denna del av omgången. Det är alltså inte tillräckligt att bara minnas vem som tog det senaste sticket. Spelarna måste också följa hur många ogynnsamma situationer som har uppstått och hur de påverkar den sammanlagda ställningen.
Kortlek och förberedelser
Förberedelserna är korta. Gruppen väljer vem som ska vara giv i den första given och blandar sedan korten. Kortleken består av 52 vanliga spelkort, men tvåor kan tas bort när det behövs för att alla ska få samma antal kort. Korten delas ut så att ingen spelare får fler eller färre kort än någon annan.
Antalet deltagare påverkar hur många kort varje spelare får, men inte spelets grundläggande struktur. Med tre spelare blir händerna större, medan en grupp på sex eller sju personer får fler deltagare i varje stick. Det förändrar informationsläget: med fler spelare är det svårare att veta vilka färger och höga kort som fortfarande finns kvar.
- Bestäm givare och blanda den vanliga kortleken.
- Ta bort så många tvåor som behövs för jämn utdelning.
- Dela ut lika många kort till tre till sju spelare.
- Låt spelaren till vänster om given göra det första utspelet.
- Följ den målsättning som hör till den aktuella given.
Varför målen förändrar strategin
Jazz bygger på att samma kort kan ha olika värde beroende på giv. Ett högt kort kan vara användbart när en spelare behöver kontrollera ett stick, men riskabelt när målet är att undvika att ta stick. Ett lågt kort är inte automatiskt säkert, eftersom det kan tvinga en spelare att lämna över initiativet eller hamna fel i en senare situation.
”I Jazz är det inte alltid bäst att vinna sticket.”
En praktisk strategi är att först identifiera vad som ska undvikas. Därefter kan spelaren bedöma vilka färger som är farliga, vilka kort som kan spelas bort och när det är klokt att ta eller avstå från initiativet. Eftersom alla deltagare försöker påverka samma stick blir timing ofta viktigare än en enskild stark kombination.
Den som vill förstå jazz kortspel bör därför se spelet som en serie sammanhängande problem, inte som sex likadana omgångar. Ett beslut tidigt i given kan få följder flera stick senare. Det gäller särskilt när en spelare har få kort kvar på handen och motståndarna redan har visat vilka färger de försöker undvika.
Att läsa bordet och motståndarna
Jazz belönar uppmärksamhet. Spelarna bör lägga märke till vilka färger som redan har spelats, vilka höga kort som har försvunnit och vem som verkar försöka undvika ett visst resultat. Eftersom varje giv har ett eget mål kan ett till synes försiktigt spel vara ett försök att styra en annan spelare till ett oönskat stick.
Det är också viktigt att följa ordningen runt bordet. Den som sitter till vänster om given inleder det första sticket, men därefter påverkas spelet av vem som vann det föregående sticket och därmed får möjlighet att spela ut igen. Ett genomtänkt utspel kan öppna en färg som en annan spelare saknar, eller tvinga fram ett kort som förändrar hela fördelningen.
Med tre deltagare finns färre möjliga svar på varje utspel, vilket kan göra en enskild hand mer genomskinlig. Med sju deltagare blir varje stick däremot svårare att kontrollera. Spelaren kan inte räkna med att en plan fungerar på samma sätt i alla grupper. Antalet deltagare är därför en del av den taktiska förutsättningen, inte bara en praktisk detalj.
Poäng, resultat och speltempo
Resultatet i Jazz hänger samman med de olika målsättningarna. Eftersom de fem första givarna bygger på negativa mål behöver spelarna inte bara räkna vunna stick, utan framför allt hålla reda på vilka händelser som ger ett ogynnsamt utfall. Den exakta poängräkningen bör gruppen bestämma utifrån den regelvariant som används innan första given börjar.
Det är klokt att skriva ned resultatet efter varje giv. Då blir det tydligt hur de tidiga negativa givarna påverkar helheten och det blir lättare att avgöra vem som leder när den sjätte given spelas. En enkel resultatlista minskar dessutom risken för diskussioner när flera giv har olika regler.
Spelet kan hålla ett högt tempo när alla känner till ordningen: korten delas ut, den första spelaren gör sitt utspel, sticken spelas färdigt och resultatet noteras. Nya deltagare behöver framför allt vänja sig vid att tänka i negativa mål. När den principen sitter blir det lättare att planera flera stick framåt.
För nya och vana spelare
Jazz passar spelare som vill ha mer variation än i ett kortspel där samma mål gäller från början till slut. Nybörjare kan börja med att fokusera på den aktuella given och undvika att blanda ihop tidigare regler med den som gäller nu. Vana kortspelare kan i stället analysera sannolikheter, kortföljder och hur motståndarnas utspel avslöjar deras händer.
En bra introduktion är att läsa igenom alla sex givars mål innan spelet startar. Då förstår deltagarna varför strategin förändras och kan planera sin hand med större precision. Det är också bra att tydligt meddela när en ny giv börjar, eftersom ett kort som var oönskat i den förra given kan bli värdefullt i nästa.
Jazz är därmed ett kompendiespel med tydlig svensk tradition, enkel utrustning och en spelgång som förändras under omgången. Kombinationen av sex giv, tre till sju deltagare, vanlig kortlek och negativa stickmål gör att varje parti kräver både minne och anpassning. Spelets kärna ligger inte i att alltid ta kontroll, utan i att förstå när kontrollen ska användas och när den bör undvikas.